…Skall jag och – dödsskuggans dal... av Olga Ruin
Nikola hade för länge sedan slutat lyssna på guiden och undersökte nu konstverken på egen hand. Guiden var en gubbe på sextio år med en raspig röst. Han hade definitivt rökt hela livet. Nikola gick in i ett mörkt rum som bara var upplyst av en stor skärm som hängde på väggen. Den såg ut som en datorskärm med små siffror utspridda över den. skultpterade miniatyrberg, i lagom storlek för en modelljärnväg var också placerad så att det såg ut som ett vitt hav med berg sett uppifrån. I mitten av rummet stod en piedestalliknande sak som bar upp en vit datormus. Det var som om musen sa tryck på mig; dens enda vilja var att man skulle trycka på den. Som när Alice kommer ner i underlandet och hittar flaskan med etiketten ”Drick mig”. Nicola gick fram till musen och klickade. En pil dök upp på skärmen och Nikola förde den till en av siffrorna och klickade. En textremsa dök upp och Nikola läste. Det var någon sorts dikt som berättade om dalar och månen och kärleken. Dikten sa någonting om konstverket med sina berg som bildade små dalar och sänkningar. Nikola klickade på en annan siffra och ytterligare en textremsa kom upp på skärmen. ”I bergens land där pilen evigt far efter nya mål och träffar.” Vilken konstig mening tänkte Nikola. Till skillnad från den förra var den här så oavslutad. Han klickade på nästa siffra i ordningen, nummer tre. ”I denna skapade värld utan val, där skall du vandra i dödskuggans dal.” Låter som en domedagstext tänkte Nikola. Det lät obehagligt men han slutade inte läsa. Han fortsatte klicka och läsa. Nästan alla texterna handlade om fångenska elle döden. Några var bara ord, andra långa dikter. Rummet behöll hela tiden sitt mörker och ingen annan kom in. Åtminstone trodde inte Nikola det men säker van han inte. Till sist hade han läst alla 99 texterna. Han hade klickat på varenda siffra. Någon form av lång dikt hade det nog blivit. Han var ganska säker på att alla texterna kunde bindas samman.
Nikola hade släppt musen och skulle gå ut ur rummet när han kom att tänka på en sak. Vad skulle hända om han förde musen till bergen och klickade? Nikola gick tillbaka till piedestalen och förde handen till musen. Han klickade på ett av bergen. Skärmen släcktes ned och nu låg rummet i fullkomligt mörker. Men plötsligt dök det upp små vita tecken i hörnet av skärmen. Det var bokstäver och Nikola läste. Skall du vandra i dödskuggans dal. Orden dök upp överallt över den svarta skärmen. Åtminstone trodde Nikola att det var där skärmen var. Men så försvann orden och Nikola stod i det svarta rummet. Trodde han. Det var mörkt men han kunde urskilja skuggiga konturer. Det var berg och dalar runt omkring honom. Ett svagt vitt elektroniskt ljus kastade långa skuggor. Och så skall jag vandra i dödsskuggans dal tänkte Nikola och gick.