Född 1984, verksam i London.
Utbildad vid Konsthögskolan Valand, Göteborg, 2005-2008.
Hur har 80-talets konst influerat dig i ditt konstnärskap?
Vi säger ofta att vi letar i med ljus och lykta i historien efter inspiration, men egentligen tror jag det handlar mer om att hitta något som kan rättfärdiga det vi håller på med. Jag söker faktiskt desperat efter något som kan rättfärdiga mig. Kanske kan 80-talet göra det. Vilket 80-tal som helst för den delen.
Vad förknippar du med 80-talet?
Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg mycket från 1980-talet, det mesta av min kunskap består av andra människors minnen. En sak som jag däremot kommer ihåg är att jag tänkte "jag jag jag" hela tiden. Med facit i hand förstår jag hur lämpligt det var.
Berätta om verket du visar i Rumstering.
Det finns en hel värld av sammankopplingar som helt enkelt inte kan uppfattas av sinnena. Antagandet att vi inte kan promenera genom en solid vägg är baserad på empirisk erfarenhet som nödvändigtvis är begränsad och anekdotartad. Om vi inte provar ett obegränsat antal gånger under ett obegränsat antal omständigheter – hur kan vi veta säkert? Mellanrummen mellan våra atomer och väggens atomer skulle eventuellt under några omständigheter tillåta passage.
För de flesta konstnärer är målet att kommunicera med så många människor som möjligt. När man gör ett uttalande för några människor så utesluter man dock automatiskt, om än implicit, tyvärr alltid några andra. Under liveframträdanden, som musiker, finns det fler möjligheter till dialog. Publiken kan ingripa och till och med ta över, när som helst. Konst är mer nedlåtande i det att konstnären, per definition, är oåtkomlig. Jag hoppas kunna involvera publiken så mycket som möjligt i allt jag gör.