Född 1976, verksam i Stockholm.
Utbildad vid Konstfack, Stockholm, 2000-08.
Hur har 80-talets konst influerat dig i ditt konstnärskap?
Jag kan inte säga att just 80-talets konst varit grundläggande i mitt konstnärskap, då har renässansen, romantiken och det amerikanska 70-talet måhända varit lika stora influenser. Kanske är det också lättare för en utomstående att se vissa samband. Faktiskt var det just så jag så sent som i våras kom i kontakt med en av Sveriges mest begåvade skulptörer, som fortfarande är verksam, men som också kan räknas till 80-talet: Lars Kleen. En vän berättade om honom när han var och tittade på
Bauwerk I, jag blev nyfiken och fick tillfälle att träffa Lars i hans ateljé. Mycket skiljer oss i ålder och erfarenhet, men jag kände ändå ett starkt släktskap – materialiteten, monumentaliteten och tron på det visuella.
Vad förknippar du med 80-talet?
Björn Borg, Ingmar Stenmark och ljudet av storslalom, Stadsbiblioteket, Televerket, Refresher (godis), testbilden på tv, öst och väst, kalla kriget (och murens fall), videoboxen, Olof Palme dör, rymdraketer, fårskinn, solbränna (som inte var farlig), Tjernobyl.
Berätta om verket som du visar i Rumstering.
Bauwerk II är en fortsättning på arbetet med
Bauwerk I som visades på Konstfacks Vårutställning förra året och bestod av en blå byggnadsställning. Båda verken utgår från tankar kring Faust, huvudpersonen i Goethes drama med samma namn, som efter år av ständiga studier och samlande av mänsklig kunskap till slut frustrerad vänder sig till djävulen. Faust är egentligen en modern människa, på jakt efter makt, kärlek och mening. I sin ständiga strävan mot sanningen bakom världen är han rädd att stanna upp och skyndar ständigt vidare. Alltför upptagen av sin otämjbara drivkraft framåt ser han inte att han i sin brådska trampar på andra. I Goethes drama utvidgas historien till en parabel, som gäller hela mänskligheten. Installationen på Bonniers Konsthall skapar ett gigantiskt fackverk som ser ut att vilja spränga rummet det är byggt i. Det går att ta sig in en bit i installationen, men den blir efterhand ogenomtränglig. Konstruktionen smälter visuellt samman med spårområdet utanför fönstren och ger även associationer till de traditionella korsvirkeshus som finns i de trakter där den historiska Faust rörde sig.