Född i Örebro, 1967. Verksam i Amsterdam.
Utbildning: Free Media, Örebro Art Academy, Sweden, 1992-1995; Free Media (B.A.) Gerrit Rietveld Academy, Amsterdam, 1996-1999; Free Media(M.A.) Sandberg Institute, Amsterdam, 1999-2001
Hur ser du på din position som utflyttad?
Jag hade alltid bortlängtan. Som liten brukade jag hänga över stängslet till E3:an och titta på långtradarna när dom åkte söderut och drömma mig bort. Jag är nog också en av dom få som valde att bo i Amsterdam och inte bara hamnade här. Jag tycker om att Amsterdam är så fysiskt litet men så pass kulturellt stort, mentalt halvvägs mellan Örebro och New York. Vill man bli bra på konst måste man också ge sig själv chansen att SE mycket konst. Tyvärr är det fortfarande så att konst är platsbundet, tungt och bökigt, till skillnad mot t.ex. musik där kan du bo på Grönland och ändå ha isbjörnskoll på vad som händer via internet, podcasts och MP3. Du kan ju alltid ladda ner Per Gessles senaste hits via internet, men försök att trycka ner en hel Jason Rhoades installation på en CD rom! Kommer Bruce Springsteen till Europa så har han 40 konserter, kommer Bruce Nauman har han två utställningar. Chansen att en av dom är i Stockholm är väldigt liten. Konsten är inte lika rörlig, fluffig och demokratisk som form. Så att bo i Amsterdam, med Köln, Paris, London, Gent och Antwerpen nästgårds snabbar på idéinflödet och gör en bättre som konstnär, snabbare. I Holland är konst också en del av den nationella identiteten, vilket gör det enklare att jobba med konst här. Har man haft Rembrant, Van Gogh, Mondriaan osv så har konstens ställning i samhället en självklarhet som jag saknar i andra länder. I Sverige har vi ju å andra sidan musik, ishockey och jämställdhet som självklarheter (också fint och bra). Fast jag flyttade ju inte till Amsterdam för att jag ogillade Sverige. Sverige har man ju alltid kvar inom sig vare sig sig man vill eller inte. Men jag förstår Sverige för bra och jag tycker om situationer som jag INTE förstår. Nu jobbar jag utifrån en ateljévåning i Bijlmer i utkanten av Amsterdam, en stadsdel fylld av människor från Surinam och Holländska Antillerna och jag fattar ingenting...perfekt! Sen är det också så att efter 13 år i Amsterdam så har jag byggt upp en karriär och ett nätverk som gör att jag kan resa och ställa ut över hela världen, men dom resorna BÖRJAR alltid i Amsterdam, åtminstone i finansiell avsikt.
Vilka sammanhang inverkar på ditt konstnärskap?
Jag tycker min kompis Gabriel Lester (som har ställt ut i Sverige en hel del) sa det fint...
"Efter att jag hade läst sagan om ringen ville jag bli konstnär, jag ville beröra människor på samma sätt som den boken rörde mig". Så är det väl, man vill dela med sig och beröra medmänniskorna. Men det börjar ju alltid med att det är kul och djupt att göra grejor...teckningar, installationer, texter, musik osv... Man förälskar sig i processen. Först senare börjar man ta ansvar för vad man gör, hur kommer folk känna, tänka och tro om jag gör så här. Efter det hamnar man i en trevlig loop, där det är kul att göra grejor och det är ännu roligare att sen se hur dom grejorna exploderar i huvudena och bukarna på folk. (bland "folk" räknar jag också in mig själv...som konstnär är man ju den första "tittaren"...vilket ju är spännande). Tycker nog annars att livet kan vara rätt så kompromiss fyllt och att det fortfarande finns en överjordisk frihet att hitta i konstvärlden. Jag TROR inte på konst & kultur, jag VET att det fungerar. Ideer, känslor och attityder från konst och musik förändrar mig hela tiden. Fast glass, sport och resor fungerar ju också.
Hur är din kontakt med den svenska konstscenen?
Inte så stark, har ju lite kompisar som gör konst i Sverige. Fredrik Söderberg, Andreas Nilsson, Iwo Myrin, Pär Strömberg, Peter Hallberg (aka Dr Broadcast), Jonas Liveröd och Oskar Nilsson. Har mer kontakt med den svenska experimentella elektroniska musik scenen.
Berätta om verket du visar i utställningen.
Utställningen handlar precis om det. Börfttemplet är en hyllning till ett skivbolag i Johannishus, Börft, där jag och många av mina noise/industri-kompisar ger ut skivor. Efter massa dödsfall i min familj, blev Börft min navelsträng till Sverige. Det är en installation som hyllar vänskap, en estetisk vision, värme och öppenhet. Några av banden ska även spela på öppningen, mitt eget Enema & Gejonte som jag har tillsammans med bästisen Kai Parviainen, men även Börftbossen FRAK och Svenska oljuds och klipp- & klistra-legenderna En Halvkokt I Folie ska spela. Så välkomna 13 april, mycket nöje!