Född i Eskilstuna,1981. Verksam i Amsterdam.
Utbildning: Master of Fine Arts, Sandberg Instituut, Amsterdam, 2008- ; Art History C, 30 ects, University of Uppsala, Sweden, 2006-; 2005-08 Gerrit Rietveld Academie, BA Fine Arts, Amsterdam
Hur ser du på din position som utflyttad?
Jag hade inte en tanke på att jag skulle bli kvar i Amsterdam när jag flyttade hit. Skulle bara hit 3 år för att ta en bachelor, men ganska snart insåg jag att hela mitt konstnärliga sammanhang, alla kontakter och hela mitt nätverk finns här. Jag trivs mycket bra i Amsterdam just nu men skulle gärna ha lite mer kontakt med den svenska konstscenen, så att jag skulle ha valmöjligheten att komma tillbaka om jag ville.
Vilka sammanhang inverkar på ditt konstnärskap?
Det är väl en väv av olika sammanhang som spelar in, olika villkor att förhålla sig till vid olika tillfällen. Det faktum att jag har utbildat mig och bor i Amsterdam är lite svårt att se hur mycket det påverkat eftersom jag inte vet hur det kunde varit annars. Utbildningarna jag har gått har varit mycket internationella, mer än 50% icke-holländska elever, det tycker jag har varit viktigt. Att vara i en position lite utanför, att inte riktigt förstå språket, referenserna och tillvägagångssättet och att ständigt tvingas ifrågasätta det man tycker är självklart tror jag påverkat mer än något specifikt nationellt drag i den holländska kulturen. De i min konst ofta återkommande tankarna kring vad som utgör en människas trygghet började kännas mer relevanta just efter att jag flyttat runt tre år i rad.
Hur är din kontakt med den svenska konstscenen?
Den kontakten är väl främst betraktande och nätbaserad, jag läser svenska dagstidningar, är en flitig användare av svensk kulturradio och web-tv osv, men kan sällan se några utställningar eller bilda mig någon egen uppfattning. Jag har känslan av att varken vara med eller utanför, när man kommer hem är man fortfarande svensk - varken utländskt exotisk eller svensk och med i nätverket.
Man kan förstås se det som att jag har kontakt med en viss del av en svensk konstscen, då jag har mycket kontakt med andra svenska och skandinaviska konstnärer i Amsterdam. Bland många andra så känner jag ju eller är bekant med fem av de andra deltagande konstnärerna i Runaway Train, som också bor eller har bott i Amsterdam. Amsterdam är ganska litet på det sättet, och hör man några prata svenska lägger man förstås märke till det.
Berätta om verken du visar i utställningen.
Verken i Runaway Train är alla del i en serie jag arbetat med de senaste tre åren, Limited Ambition. Titeln är en (själv-)ironisk reflektion över ett stereotypt kvinnligt fröken duktig-beteende. Prestationsångest, kontrollbehov och duktighet man mycket väl kan förstå i teorin men vilket kan vara svårt att förhålla sig till när man ser spåren hos sig själv.
En sak jag intresserat mig för under arbetet med serien har varit att observera olika vägar till trygghet och en känsla av samband, personliga lösningar och tillvägagångssätt i hanterandet av något okänt och osäkert. Jag fascineras av den utopiska / dystopiska potential en grupp och människors samlade krafter besitter, hur gemenskap uttrycks, hur förväntningar internaliseras och hur olika heterotoper förutsätter en social anpassning. Tidigare var jag främst intresserad av gruppen på ett mer abstrakt plan, och arbetade länge influerad av bilder tagna från teambuildingläger, extrema sociala situationer där den naturliga takten för intimitet byts ut mot formler. Senare märkte jag att businessfolket blev mindre och mindre relevanta för mig, kvar blev mest unga tjejer i något slags förvirrat tillstånd av styrka och svaghet. Troligen de jag identifierar mig mest med och också de som sannolikt mest känner trycket av andras förväntningar och yttre krav. Fortfarande är sociala kontexter närvarande, även om jag kanske snarare lämnar dessa utanför bilden och försöker göra andras närvaro synlig genom individen.
Vid presentation av verken blir form och nya kopplingar verken emellan viktiga. Ett visst performativt drag har blivit mer närvarande i mina senare verk, och jag strävar efter en spänning mellan allvar och humor i både tematik och material.