Född i Växjö, 1979. Verksam i Berlin.
Utbildning: BA in Fine Art (1st Class). Institute of Art, Design & Technology, Dun Laoghaire, 2005
Hur ser du på din position som utflyttad?
Jag tänker nog mer på min position som "runt-och-kring-flyttad" snarare än "utflyttad". Däremot har jag aldrig gjort ett medvetet val att leva i diaspora liksom så många konstnärer i min generation gör - utan har närmast trillat från ett sammanhang till nästa. Med tiden har det bildats ett fritt nätverk som är relativt oberoende av plats.
Det finns något djupt tillfredsställande i att jobba under extremt temporära förhållanden ibland men just nu håller jag på att förverkliga det motsatta; nämligen egen bostad och ateljé i en och samma stad.
Vilka sammanhang inverkar på ditt konstnärskap?
Strukturer, förhållanden och föremål på olika platser dit jag reser (eller blir kvar) genom mitt arbete. Sociala, spekulativa, privata, politiska, intellektuella och intuitiva kanaler är alla del av det sammanhang som inverkar. Medvetandet är ett känsligt organ och det är svårt att förstå exakt på vilket sätt och varför det öppnar sig. Det kan till exempel vara inför situationer som uppstår och förskingras på ett visst sätt. Jag blir ofta tagen av anspråkslösa, skräpiga material som är flyktiga i sitt beteende. Litteraturen fungerar ofta också som en katalysator men där handlar det mer om hur man väver ihop en sak med en annan.
Hur är din kontakt med den svenska konstscenen?
Få-ordig.
Berätta om verken du visar i utställningen.
Jag intresserar mig för skulpturella moment som ofta involverar ledande material i någon form av trevande rörelse. Formlösa och ovissa krafter samt olika typer av upplösningstillstånd är återkommande komponenter. På Bonniers Konsthall visar jag två objekt av vilken den ena ständigt undflyr en slutlig form. Verket är ett slags skeende där halva skulpturen håller på att försvinna eller snarare migrera från en form till en annan. Processen fastnar delvis i skulpturens andra hälft.
Ytterligare ett verk lutar sig mot konsthallens glasade vägg och består av en pinne (kanske en slags vandringsstav), en sten, ljus, gas och 2000 Volt elektricitet. Den tillhör en grupp improviserade skulpturer (gemensamt kallade för Heat Sculptures) som brukar just värme och elektricitet som bindemedel.