I vår startar vårt nya visningsformat – Konstaterat. Guiderna är Catti Brandelius och Ingela Lind, två starka konstprofiler som brinner för att förmedla samtidskonst.
Vårens Konstaterat: 11/2, 18/2, 25/2, 31/3, 28/4, 5/5, 12/5
Visning kl. 14. Ingår i entre´priset. Ingen förhandsbokning. Biljetter kan hämtas på konsthallen från kl. 11 samma dag.
Catti Brandelius
Vi har lärt känna Catti Brandelius i olika skepnader: Som en högljudd och krävande Miss Universum, en självproklamerad och folkbildande Profesora, härföraren Evert Taube eller en bitter countrysångesrka. När hon visar utställningarna på Bonniers Konsthall kommer hon ”bara”att vara Catti Brandelius, men för den sakens skull kan hon verken lova att vara objektiv eller helt säkert gilla alla verk. Att uppträda, föreläsa och berätta är viktiga delar av hennes konstnärskap och konstförmedling har hon sysslat med i olika former sedan åren på Konstfack.
Catti Brandelius om Konstaterat
- Jag tänker mycket på vem som ser konsten och vem jag är i förhållande till konst. Catti Brandelius, men för den sakens skull kan hon verken lova att vara objektiv eller helt säkert gilla alla verk. Att uppträda, föreläsa och berätta är viktiga delar av hennes konstnärskap och konstförmedling har hon sysslat med i olika former sedan åren på Konstfack.
Ingela Lind
Ingela Lind är Sveriges mest framstående konstkritiker. Hon har jobbat på radio, Svt och DN sedan 70-talet och skrivit fler än 2000 kulturartiklar. Sedan flera år syns hon regelbundet i Svt:s Kulturnyheterna där hon i inslag från utställningar berättar om konst. För några år sedan kom hennes uppmärksammade bok om Bloomsburygruppen Leka med Modernismen. Ingela Lind är specialist på att kasta ut långa trådar från de samtida verken bakåt i konsthistorien och förklara sammanhangen, utan att någonsin sluta fascineras av den nya konsten.
Ingela Lind om Konstaterat:
- Jag vill sprida ett förhållande till konsten. Ett sätt att se, helt enkelt, som jag själv haft en enorm glädje av. Inga kulturyttringar skapar så många onödiga låsningar som konst. Vi tror att det finns EN enda nyckel , som vi dessutom saknar. Den tron gör oss ofta generade inför konstverken och blockerar vårt seende, vår lust och därmed också vår förmåga att associera. Detta är så olyckligt eftersom det häftigaste med konsten är just dess förmåga att öppna sinnen och intellekt – på en gång. Men man behöver många ingångar, för konsten rör sig i flera dimensioner. Roligast är att både ta till sig nya kunskaper, se, känna, jämföra och ifrågasätta sina egna och andras fördomar och erfarenheter.