Att göra det bekväma obekvämt

Med ett rebelliskt – närmast respektlöst – förhållningssätt till material och ämnesval har Sterling Ruby tagit sig an allt från glaserad keramik till nagellacksmålningar, och tangerar ämnen från så skilda inspirationskällor som det amerikanska fängelsesystemet, gängkultur och modern arkitektur.  I Soft Work tar hans idéer formen av gigantiska tygskulpturer. Den amerikanska flaggan pryder stora vampyrmunnar och gigantiska gosedjursliknande skapelser hänger som urlakade kadaver från taket. Kuddar, filtar och täcken förvandlas där från trösterika hemtextilier till skulpturala objekt där säkerheten visar sig vara en illusion.

– I utställningen har jag velat utforska koncept kring maskulinitet och kopplingen till hemmet, förklarar Sterling Ruby själv sina utgångspunkter för Soft Work.

Ta till exempel Buffalo Bill från När lammen tystnar. Han var en seriemördare som sydde en hudmask för att förvandla sig, och när han syns i bild är det nästan alltid ihop med en symaskin.

– I Amerika förknippas oftast inte manlighet med textilkonst, hantverk eller sömnad. I själva verket är det typiska porträtt av en syende man utanförskapets eller kriminalitetens. Ta till exempel Buffalo Bill från filmen När lammen tystnar. Han var en seriemördare som sydde en hudmask för att förvandla sig, och när han syns i bild är det nästan alltid ihop med en symaskin.

Sterling Ruby bor och verkar nu i Los Angeles men växte upp på långt från den kaliforniska kulturmetropolen på landsbygden i Pennsylvania. Han pluggade på jordbruksskola och som för många andra i området så var många av hans vänner var amish. Det var också genom denna sekt han först mötte textilkonsten.

– Som barn hittade jag en pläd i en av mina vänners hem. För mig tycktes den så vibrerande, färgerna glödde och trots att det geometriska mönstret var lite udda utsöndrade den andlig känsla. Jag minns att jag tänkte hur fel den kändes i relation till mina vänners familj som alltid klädde sig i grått eller svart.

Sedan denna initiala barndomsfascination har han införskaffat fler amish-filtar och även plädar från Gee’s Bend i Alabama, Serapefiltar från Mexico och Borotextiler från Japan.

– Jag älskar hur filtarna blir en hybrid mellan utilitaristiskt bruksvärde och på samma gång utnyttjar design och färg.

Även om du jobbar med mjuka material så har installationen en “hårdare” mer politisk idé. Du återanvänder bland annat den amerikanska flaggan i objekt som liknar stora vampyrmunnar och jobbar återigen med ämnen som fängelsesystemet och konsumism. Vad är det som fångar ditt intresse?

Sterling Ruby, Double Vampire 3, 2011, Photography by Robert Wedemeyer.
Sterling Ruby, Double Vampire 3, 2011, Photography by Robert Wedemeyer.

– Jag har tidigare sagt att USA frossar i någon slags kulturell förslumning. Det nästintill förväntas av en amerikan att konsumera våld som underhållning. När det gäller fängelser och konsumtion så är det svårt att ignorera att det straffrättsliga systemet håller på att privatiseras och anta en allt mer kommersiell natur. Konsumismen refererar till en strävan att spendera och ta in mer än du behöver för att överleva. Jag ser en inneboende meningslöshet i båda dessa system, som är helt allegoriska till det nuvarande tillståndet i den amerikanska kulturen.

Jag antar att jag i någon mening hoppas att göra vissa ondskefulla krafter ädlare.

Ditt konstnärliga universum verkar uppstå i krocken mellan humorn, råheten i ämnesområdena och en ibland nästan klaustrofobisk syn på världen…
– Jag tänker att de mjukare verken får agera komiska stand-ins för mer allvarliga frågor. ”Vampires” är mjuka hängande munnar eller flaggor med huggtänder som droppar blod. Jag började tänka på dessa objekt som uppstoppade, eller stela, politiker. För mig blir de teatrala, nästan som marionetter och när de hänger från taket eller ligger “tappade” på golvet så påminner de om kroppar.

Hur ser du själv på humorns roll i dina verk?
– Jag antar att jag i någon mening hoppas att göra vissa ondskefulla krafter ädlare, och i andra fall göra det bekväma obekvämt.

Du har arbetat som assistent till den nyligen avlidna Mike Kelley och ett av verken i utställningen är något av en hyllning till honom. Hur skulle du säga att han har påverkat dig?
– När jag var hans assistent, under min utbildning på Art Center i Pasadena, återkom vi ständigt till samtal kring könets roll inom hantverk och huslighet. Han brukade säga att hantverk var viktigare än den samtida konsten eftersom den baserades på tro, att det huvudsakligen var ett gåvoutbyte mellan nära och kära. Under den här tiden arbetade Mike med hantverk men placerade dem i oväntade miljöer och bröt därmed deras inneboende idé av generositet. Han såg på sig själv som samtida konstnär, som en tjuv: genom att tillägna sig dessa saker tömde han dem också på betydelse. Jag vet att han kände att han var tvungen att upprätthålla en utmanande position, men jag hoppades att han så småningom skulle se att hans verk har en egen kvalité som talar till många människor.

Text: Mirjam Johansson